Nu kom den där kommentaren igen. Jag höll en av mina föreläsningar i presentationsteknik och talarkonst när någon i publiken kommenterade: ” – Men du, borde du inte istället lära folk att lyssna! Alla pratar ju ändå på och älskar sin egen röst men ingen verkar ju vilja lyssna!”
Jovisst, det ligger en hel del i den kommentaren, i alla fall tror jag att många kan känna så. Problemet är bara att väldigt få känner igen sig i att tillhöra gruppen som behöver lära sig lyssna. Det är betydligt fler som sällar sig till gruppen vill bli lyssnad på.
Jag skulle vilja påstå att en riktigt god talare också är en god lyssnare. För om du vill fånga andras uppmärksamhet och få dem att lyssna till det du vill säga så måste du också lyssna på dem.
Och vi måste komma ihåg att det är hos lyssnaren som budskapet får sin betydelse. Genom att du lär dig lyssna på din publik, så kan du också leverera de ”rätta orden”, det där som får dem att verkligen ta till sig ditt budskap.
Nu handlade inte kommentaren jag fick endast om att hålla i en presentation utan den handlade även om situationer i en grupp, på en arbetsplats eller i ett möte. I den typen av situationer är det lätt att någon ”tar över” och helt enkelt tar för stor plast medan andra bleknar och förblir tysta. I ett möte har ordföranderollen ett stort ansvar att se till att alla får komma till tals, det kanske också är den uppgiften som är viktigast i rollen som mötesledare, att hålla ihop och låta alla få komma till tals.
Men vi får ändå inte glömma var och ens eget ansvar och att du också kan påverka. Det är så lätt att känna sig ”drabbad” att skylla på omständigheter som att det är den eller de som gör att jag inte får komma till tals. ”Den där är så himla jobbig som alltid måste prata och aldrig kan hålla tyst”.
Tillhör du dem som kan känna så, att du blir ”överkörd” av pratmakare? Testa då med att bryta och be att få komma in med din kommentar. Testa med att berätta hur du upplever och känner. Det kanske känns ovant och pirrigt första gången men efterhand så lovar jag att det blir lättare. Och kom också ihåg att det är en förmåga att lyssna. Du som tillhör den här ”typen” har ju ett försprång, du har hört (på riktigt) vad som sagts, visa det genom att berätta vad du hört. Genom att berätta vad du hört så får ju också det som sagts en mening, eller hur?
Härlig helg!
