Denna vecka har varit fylld med varierande uppdrag. Måndag kurs i storytelling, tisdag kurs i presentationsteknik, onsdag konferencier, torsdag seminarium om konsten att lyssna med ögonen.
Innan det är dags för mitt fredagsbloggande brukar jag fundera på vad som hänt under veckan för att låta mig inspireras till veckans blogginlägg, så även denna vecka. Det jag ganska snart kom fram till som varit en gemensam tråd under veckan är hur just små detaljer kan göra stor skillnad.
Många gånger när jag undervisar om kroppsspråk och presentationsteknik så vill deltagarna veta HUR de skall göra med sitt kroppsspråk och tror då ofta att det handlar om att träna in stora gester. Likadant är det med berättandet, många tror att det måste vara så storvulet.
Men ofta är det faktiskt de små uttrycken som blir starkast; ett steg fram eller tillbaks, en kort paus i en mening, en aning sänk eller höjning av tonläget, betoning på ett ord etc. Små detaljer som gör underverk i ditt framförande.
Likadant är det när du skall ”läsa av” en annan människa. Ofta är det små uttryck hos personen som ger stor information. En ryckning i ögonvrån, en spänning i käkmusklerna, läpparna som dras upp en aning osv.
Men som jag sa under seminariet; var varsam med att döma och ge uttrycket en alltför snar betydelse. Se dessa små förändringar som indikationer till att något händer hos din mottagare, någon form av reaktion på det du förmedlar. Stanna upp och ställ gärna någon form av öppen fråga för att utröna vad signalen betyder.
Så veckans tips bli:
När du själv skall agera, träna dina uttryck så du blir ”vän” med dem. Ta vara på din egen personlighet, lita på den och låt den agera.
När du möter en annan människa: Glöm dig själv och fokusera på din mottagare. Träna din observationsförmåga och upptäck de små signalerna som kan betyda mycket.
Härlig helg!
