Denna vecka har jag tagit hjälp av mina gillare på Facebook för att hitta ämne att skriva om. Sofi Storback tipsade om detta som för många just nu är så aktuellt ämne. De där sammankomsterna som vi egentligen inte vill ha. Träffarna som görs enligt tradition och som många lider sig igenom för någon annans skull och andra vägrar att överhuvudtaget bevista.
Hur kan man hittar humorn eller något intressant nytänk när människor egentligen tröttar ut, stressar upp eller retar gallfeber på en? Undrar Sofi.
Kanske inte humor direkt men ett sätt att förhålla sig när man möter en människa som man har svårt att förstå eller på annat sätt står i stor kontrast till, läste jag härförleden om i Inspirationsboken om NLP. Det är Michel Perez som skriver så här:
”Väldigt ofta händer det att vi i vissa situationer har idéer och synpunkter som står i skarp kontrast till andra människor omkring oss, och som kan skapa konflikter när alla parter agerar på det sätt dom tror är rätt i den situationen.
När jag i en sådan situation presenteras ett perspektiv eller en synpunkt jag finner fundamentalt obegriplig, skrattretande eller feltänkt, brukar jag påminna mig om att det finns intelligenta människor som står bakom denna position, för då kan jag använda tillfället att bli upprymd, eftersom det betyder att jag står inför att lära mig något nytt!
Jag håller då en enda tanke vid liv……”om en intelligent person kan tro på detta, och om jag inte kan förstå hur en intelligent person kan tro på detta, så betyder det att det finns ett sätt att tänka som jag inte förstår””.
Intressant inställning, eller hur? Det här att möta andra människor med nyfikenhet och öppet sinne istället för som vi annars så lätt gör, med misstänksamhet och kanske till och med förakt.
Så min fundering är, att om vi likt Michael Perez går till dessa sammankomster med ett öppet och nyfiket sinne så kan de där krystade sammankomsten både bli intressanta och givande.
Sen skall vi ju också komma ihåg att det är vi själva som väljer. Även om valet att gå till tillställningen är för någon annans skull så är det ju ändå, hur som helst, du själv som har gjort valet. Och då är det ditt ansvar att se till att det blir så bra som möjligt.
Jag tror också att det är viktigt att kunna prata om sådant här. Många gånger både gör och säger vi saker ”för någon annans skull”. Vi tror att det är vad den andre vill. Som den där historien om paret och över/undersidan av frallan. Båda valde undersidan av hänsyn till den andre eftersom de var övertygade om att den andre ville ha översidan. Båda ”led” i onödan i tron att de var hänsynsfulla och snälla mot den andre.
Nej, våga prata, våga fråga, våga berätta hur du känner. Och fråga dig själv, vad det är som gör att du inte gillar detta? Kan du se, göra på något annat sätt så det känns bättre?
Härlig 4:e advent 
