Finns någon skillnad på kvinnligt och manligt språk?
l går den 8 mars, inföll internationella kvinnodagen och för inte så länge sedan kom Metoo- rörelsen och lyfte frågan om sexuella trakasserier till ytan. Mycket gammal byk har blivit synliggjort, chockat och upprört.
Osökt får det mig att tänka på det här med kvinnligt och manligt språk, finns det någon skillnad egentligen? Jag minns så väl boken: Kvinnor från Venus och män från mars (var det på 80-talet den kom?). I den klargjordes tydligt skillnaderna mellan oss kvinnor och män. Men mycket vatten har hunnit flyta under broarna sedan dess och även synen på hur vi kvinnor och män fungerar.
Men visst finns skillnader mellan könen om de sedan mer är utmejslade utifrån uppfostran och kultur än genetiskt. Och visst finns det ju naturligtvis också fysiska olikheter. Fysiska olikheter som påverkar oss i vår kommunikation.
Viktigast enligt min mening är att skilja på skillnader och att värdesätta. Att värdet inte är större eller mindre åt det ena eller andra hållet.
Skillnad på kvinnlig och manlig röst
En tydlig skillnad mellan kvinnor och män är rösten. Män har ett större struphuvud som också sitter lägre och ger en djupare röst än kvinnors. Om det beror på tradition, uppfostran eller kultur skall jag låta vara osagt men vi lyssnar hellre till en djupare röst än till en ljusare. En djupare röst skapar oftast ett större förtroende.
Nu varken skall eller kan vi kvinnor göra om våra röster till att låta som männens, men vi kan träna våra röster. Det har också visat sig att väldigt många kvinnor talar flera tonsteg högre än vad deras röster mår bra av.
Träna din röst
Så mitt råd till alla mina medsystrar är att träna rösten. Börja med andningen och få ner känslan av att andas med magen. Du andas självklart med lungorna men känslan och kraften ligger i magen. Då får du en mer avspänd röst och kan ge den kraft.
Även männen mår naturligtvis också bra av att träna sin röst. Väldigt många män knarrar på rösten vilket är både skadligt och gör att det är jobbigt att lyssna till.
Kvinnlig och manligt kroppsspråk
När det gäller kroppen och därmed kroppsspråket har vi också en fysisk skillnad. Män är i regel både större och kraftigare byggda än oss kvinnor. Och även här kan vi märka en skillnad då vi lyssnar. Det finns en större benägenhet att lyssna till den som är fysiskt större och speciellt längre (högre upp).
Hur gör vi då då?
Som tur är så är kroppsspråket så mycket mer än bara storlek. Din hållning och dina kroppsliga uttryck är mycket starka påverkare både på dig själv, hur du känner dig och hur andra uppfattar dig. Man brukar ibland prata om sk ”power stance” . Killar är ofta betydligt duktigare på att inta en ”powerstance” men ofta är den då överdrivet ”högstatus” som vi kallar det på teaterspråk. Jag rekommenderar istället en rak, öppen hållning där du signalerar både styrka och välkomnande.
Powerstance
Kvinnligt och manligt språk – ord
Men hur är det med orden då? Skiljer de sig åt. Om jag får lov att generalisera så har vi kvinnor ofta en benägenhet att förminska det vi säger. Det kan t ex låta så här: ”jag kanske kan”, ”jag är lite bra” ”skall försöka” etc. Medan män oftare använder ”jag kan”, ”jag är bra”, ”jag skall göra”. Det här tycker jag mig märka har blivit bättre hos den yngre generationen men visst fortfarande mycket att lära. Sedan har vi språket gentemot varandra, hur vi pratar till och vad vi anser passande. Där finns fortfarande massor att lära och kanske framförallt vara uppmärksamma på.
All kommunikation startar hos dig själv
Eftersom all kommunikation startar hos sändaren och det är hos mottagaren den tolkas så tänker jag så här. Vi (läs kvinnor) kan inte vänta på att bli behandlade på ett annat sätt (som vi vill bli behandlade på). Vi behöver lära oss att kommunicera på ett sådant sätt så vi blir tolkade så som vi vill. Med det vill jag absolut inte mena att debatten om hur vi behandlar kvinnor skall upphöra eller är fel men vi behöver inse att vi behöver börja med oss själva.
Härlig helg!
