Hej,
Nu när jag sitter här i min bekväma fåtölj och njuter av morgonkaffet med en god macka så kommer jag osökt att tänka på häromdagen.
Jag hade precis kommit hem från en träningsrunda och skulle sätta mig för att äta en välbehövlig måltid. Men samtidigt gnagde ett brev i mina tankar. Jag hade fått en betalningsanmodan på 500 kr för att min bil inte hade varit försäkrad under 3 dagar?? Mycket märkligt tänkte jag, visst har jag min bil försäkrad, det här måste vara ett missförstånd. Vet inte om det är något från min uppfostran men den här typen av fordringar är något som berör mig illa. Jag ville få det utklarat med en gång så jag gjorde det stora misstaget att ringa på fastande mage.
En sval och korrekt röst svarar och uppfattar genast min upprörda ton. Rösten blir då ännu lugnare men med en viss skärpa i tonläget och avbryter mig med att fråga efter ärendenummer.
Jag känner hur adrenalinet sätter fart i kroppen men behärskar mig och anstränger mig för att inte bli oförskämd eller säga något otrevligt. Myndighetspersonen hör igenom mina ”vänliga” ord och tar fasta på min upprörda röst med att svara:
– Om du lugnar ner dig så skall jag förklara.
Förklaringen går ut på något i stil med att de har fått information om att bilen inte har varit försäkrad under dessa tre dagar och det hjälper inte vad jag säger för så är det. Kanske kan mitt försäkringsbolag hjälpa mig men det är BARA om de är snälla för de behöver inte.
Där någonstans avslutas samtalet..
Nu kan jag avslöja att det hela slutligen redde ut sig och jag fick rättelse (med hjälp av mitt försäkringsbolag)
Men samtalet fick mig ändå att fundera. För det första: Ring aldrig ett samtal som du kan misstänka kan bli komplicerat eller fylld av affekt när du är hungrig. En tom mage ger en tom hjärna
För det andra så gjorde jag ytterligare en annan reflektion; Hur förväntan kan påverka svaret. Efteråt så förstod jag att myndighetspersonen var van vid upprörda personer som fått felaktiga debiteringar. Det var som om hon lärt in en lugn röst men kompenserade den istället med ”stickord” och nedlåtande kommentarer. Hon förväntade sig att jag skulle vara arg och upprörd och bemötte mig därefter.
Resultatet blev att jag verkligen blev upprörd.
När jag sedan ringde försäkringsbolaget, som troligen gått en helt annan utbildning i bemötande, så var första reaktionen; ”Oh en upprörd kund, den måste jag hjälpa”. Hela inställningen från henne var att lyssna för att försöka hitta en lösning på problemet.
Men hur som helst. Nästa gång tar jag en macka innan jag lyfter luren.
Härlig helg!
Cecilia
