Förra veckan så försökte jag reda ut begreppen mellan olika former av storytelling. Framförallt skillnaden mellan det som kallas corporate storytelling och annan storytelling. Naturligtvis skulle man ju kunna utveckla detta ämne ännu mer. Storytelling har blivit ett populärt och säljande ord som används i många sammanhang.

Story = berättelse, telling = talande

Om jag tittar på ordet och direktöversätter det till svenska så blir det en berättelse som talas. Och så är det för mig, storytelling är muntligt berättande. Det finns en ganska stor skillnad mellan en skriven berättelse och en muntligt berättad berättelse. När du skriver en berättelse så kan du fila på orden, du kan gå tillbaka och reflektera. Så är det inte i det muntliga berättandet som sker här och nu. Detta beskriver Per Gustavsson, sagoberättare från Ljungby så bra i sin bok Julberättelser i vintermörkret.

Gör berättelsen till din egen

En författare som skriver en berättelse träffar inte läsaren personligen. Därför behöver författaren lägga ner mycket tid på ordval och satsbyggnad. Texten blir också som ett slags fingeravtryck från just den författaren. En muntlig berättelse däremot bygger mer på samspelet mellan berättare och lyssnare, det är många gånger själva mötet som särpräglar den muntliga berättelsen.

Ett muntligt berättande får aldrig bli en utantilläxa. Är det en skriven berättelse som du skall återberätta så läs den ett par gånger men lägg den sen åt sidan och återberätta direkt ur minnet med dina egna bilder. Låt oss säga att texten beskriver ett hus, istället för att då memorera författarens ord för att beskriva huset tillåt din egen fantasi att se huset. Kanske du ser för ditt inre en stuga som du själv har ett eget minne till, beskriv då den så som du minns.

Muntligt berättande förmedlar upplevelser

När vi berättar något så förmedlar vi en upplevelse av något. Detta i sin tur upplevs av någon annan som kan få en helt annan upplevelse. Det är just det som är det magiska och spännande med berättande tycker jag.

Corporate storytelling är också upplevelser

Inom corporate storytelling så brukar man säga att berättelsen skall vara sann. Men även en sann berättelse upplevs och blir aldrig ordagrant återgiven. Det viktiga är att berättelsen inte är helt hopdiktad som att någon uttryckligen sagt eller gjort något som inte har hänt. Berättelsen skall bygga på en händelse som faktiskt har hänt, det är då den kan fungera som en bra företagsberättelse.

Berättelser som informationsbärare

En berättelse fungerar utmärkt som informationsbärare. Ja, många av våra gamla folksagor användes ju på det viset. De vuxna ville varna barnen för att gå nära vattendrag eller så ville man informera om skörd eller annat väsentligt.

Detta är en teknik som vi alltför ofta glömt i vår iver att förmedla fakta. En berättelse förtydligar och gör fakta lättare att ta till sig. Låt oss säga att du skall förmedla fakta om det ekonomiska läget och företagets framtidsvisioner. Detta kan du beskriva med tabeller och siffror. Men bara tabeller och siffror blir svårt att ta till sig. Lägger du in en kort beskrivande berättelse om hur läget ser ut nu och hur det kommer att se ut när ni genomfört visionerna så blir allt betydligt klarare och lättare att ta till sig.

Kulturberättelser och sägner som kunskapsförmedlare

I helgen som gick besökte jag Stackudden, ett gammalt torp utanför Pjätteryd i Småland. Temat var spökberättelser. Vi fick en härlig kväll med många både ruskiga och spännande berättelser. Men det som kanske slog mig mest var att alla dessa berättelser också förmedlar kunskap om vår historia, vår natur och om oss människor. Ett både roligt och intressant sätt att lära.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Härlig helg!