Tre verktyg som jag ofta förespråkar när det gäller mänsklig kommunikation. Denna vecka har jag fått ytterligare belägg för förträffligheten att använda sig av rollspel i förståelsen mellan människor och berättelser och metaforer för att förtydliga och göra svåra saker begripliga.
Sista veckan med frukosttalare på hamnplan i Simrishamn, alla mycket givande och två av dem har satt sig lite extra hos mig. Först att lämna intryck var Carin Götblad, regionpolischef för Polisregion Mitt. Carin sa många kloka saker som t ex att låta bli att vara lättkränkt, att istället låtsas tvärtom (det där var en komplimang), le och vara uthållig. Att förstå att när nya människor som inte känner varandra kommer samman, ja, då blir det lätt stökigt. Hon berättade också om hur hon använde sig av rollspel för att människor med olika syn skall kunna komma varandra närmare och kunna börja förstå varandra genom att byta roller, ”ställa sig i den andres skor”, ett slag.
Härliga ord för mig som vill sprida förträffligheten med rollspel och framförallt att höra hur man använder det ute i verkligheten på arbetsplatser.
Nästa talare som gjorde starkt intryck på mig (och som gjort det förr) är Cecilia Uddén, Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent. Ja, jag har nämnt henne förr men hon tål verkligen att omnämnas igen. Denna gång höll hon antagligen en ännu mer allvarligare och tung föreläsning än sist jag hörde henne. Titeln var: ”Mellanösterns blodiga skruvstäd”, inte svårt att föreställa sig vilken utmaning detta måste vara. Tänk dig att stå utomhus en gråmulen morgon på en hamnplan med gatutrafik, skränande fåglar och andra naturliga störmoment som förekommer i en sådan miljö och tala om ett sådant tungt ämne, inte det lättaste! Men Cecilia lyckas, hon lyckas hålla oss fängslade och fokuserade i dryga timmen. Hur gör hon, kan man undra.
När det gäller presentationsteknik brukar vi ofta tala om den viktiga inledningen och avslutningen, Cecilia är en mästare på detta. Hon inleder med en berättelse som förklarar allt det hon kommer att tala om. Cecilia berättar om två pojkar i 10 årsåldern hon möter en stekhet (42°c) dag i Gaza. Pojkarna hjälper till att röja upp vid ett hus som skadats vid kriget, de pratar och fantiserar om hur de vill uppfinna fläktar som kan flyga över himlen för att kunna svalka dem i hettan, efter ett tag säger den ene att ”Näe jag skall inte bli någon uppfinnare jag skall köpa en åsna för då kan jag försörja mig och tjäna pengar på att sälja vattenmeloner”. En kanske något mer realistisk vision. Men efter ännu en stund säger han:” Näe, jag skall inte köpa någon åsna, jag skall bli martyr för då blir jag en hjälte.”
Med denna berättelse inleder Cecilia sitt föredrag, berättelsen öppnar våra tankar för det komplexa i hela Mellanösternkonflikten och får oss att lättare kunna följa med i resten av föreläsningen. Cecilia styr oss skickligt vidare och öppnar våra ögon och tankar för vad som sker i en del av världen som för många av oss annars känns så avlägsen och svårförstålig. Hon varierar fakta med berättelser och citat från platser hon besökt och människor hon mött.
Och så avslutningen på allt detta mörka, ett citat med en metafor. Hon berättar om den egyptiske mannen som svarar när hon undrar om det var värt allt det som hände under och efter Tahirtorget 2011: ” Vi har levt i ett mörkt rum i 30 år. Nu har dörren öppnats och det är klart vi har blivit bländade, vi har gjort en massa fel. Men tycker du att det var fel att öppna dörren?”
Att använda sig av berättelser och metaforer förtydligar och gör din föreläsning betydligt lättare att ta till sig. Många är ibland rädda för att verka oseriösa om de använder sig av berättelser och tror att fakta är det som ger seriositet. Jag vill påstå att det snarare är tvärtom: berättelsen öppnar dörren för att kunna ta emot fakta. Metaforen förtydligar och gör det hela begripligt.
Härlig helg!
