Förra veckan skrev jag om hur din egen passion kan delas och bli ett värde för kunden. Tänkte spinna vidare på den tråden.
För är det egentligen inte så med det mesta här i livet? Som man brukar säga; delad glädje är dubbel glädje.
Låt oss ta ett vardagligt samtal som exempel; Stina o Lasse sitter vid köksbordet och diskuterar sommarsemestern. Stina vill åka till Dalarna, hälsa på släkt och njuta av naturen medan Lasse vill åka till Berlin och uppleva storstadspuls. Troligen skulle denna diskussion mycket lätt kunna utvecklas till ett argumenterande där den som till slut vinner inte bara har de starkaste argumenten men också den starkaste förmågan att övertala, inte övertyga. Resultatet kan då lätt bli att den som ”förlorat” känner sig överkörd och på så sätt inte njuter av resan som den borde. I värsta fall smittar missnöjet av sig så att ingen får glädje av resan.
Men om Stina o Lasse i stället för att tävla om att övertala fokuserar på att dela med sig av sin passion för sitt resmål och funderar på vad för värden kan finnas för partnern då tror jag att resultatet har betydligt större chans att bli bra. Så får vi ju inte glömma bort lyssnandet (som jag så ofta tjatar om), det är i lyssnandet som du finner den andres passion och värden och när dina och den andres värden förenas ja det är då det dubbla värdet uppstår.
Dessa funderingar fick mig just nu att tänka på hur jag kan dela värdet av fredagsstädning med mina tonårssöner. Hmmmm inte den lättaste utmaning, jag tror jag börjar med maken.
Härlig helg
Cecilia
