En replik jag minns från min barndom. Det var något humorprogram (kan det ha varit Partaj?), en blondin sa eller gjorde ”tokiga saker” o efteråt sa hon alltid: ”har jag gjort bort mig nu igen?”.
Vad nu det hade att göra i ett humorprogram kan man undra? Men rädslan för att göra bort sig, säga fel eller göra fel är åtminstone lika vanlig nu som då. Och även att vi gärna skrattar åt folk som ”gör bort sig”.
Men vem bestämmer egentligen när du har gjort bort dig? Är det den skrattande personen eller är det kanske du själv?
Jag vill på det bestämdaste hävda att den enda som kan avgöra om du gjort bort dig eller inte, det är du själv. Och då är det ju bara att bestämma sig, eller hur?
Just rädslan att göra fel eller göra bort sig ställer ofta till det för oss. Det är många gånger den rädslan som hindrar oss när vi skall kommunicera med varann. Det i såväl enskilda samtal som när vi skall tala inför publik.
Låt oss säga att du råkar säga eller göra något tokigt när du skall hålla det där viktiga talet. Om du väljer:”Nu har jag gjort bort mig” då kommer du också att bete dig därefter och det är ditt beteende som din mottagare upplever. Men om du istället bestämmer dig för att den där felsägningen (eller vad det nu var) är ok. Då beter du dig därefter, troligen med ett betydligt tryggare beteende och då är det det beteendet som din mottagare upplever.
Bra, eller hur?!
Och just detta med att det är du själv som avgör hur du vill uppleva saker och ting tycker jag är fantastiskt.
I somras lyssnade jag till Carin Götblad som frukosttalare i Simrishamn. Hon sa bl a att hon brukade låtsas tvärtom om någon exempelvis sa något oförskämt till henne, då blev det betydligt lättare att bemöta och framförallt så fick inte den där ”taggen” fäste.
Så kom ihåg: Det är du själv som väljer
Härlig helg!