Om en vecka är det jul. En helg för umgänge med nära och kära.
Julen är verkligen berättelsens högtid. Fylld inte bara med religiösa berättelser om Kristi födelse utan även med gamla skrönor om tomtar och troll.
Jag minns min barndom då julen inleddes med att vi hela familjen samlades i finrummet vid julkrubban och far läste julevangeliet. Men jag måste nog erkänna att det jag mest uppskattade var när morfar framåt kvällskröken började berätta sina sjömansminnen från sin tid som skeppsgosse på segelfartygen Gladan och Falken. Vilka äventyr han kunde berätta om. Morfar tog oss med till en annan värld så spännande, och tänk vad morfar hade varit med om. Men när jag minns tillbaka så var det kanske inte själva berättelsen som var det viktigaste. Det jag minns bäst var hans lite skrovliga blekingska röst, så lugn och fylld med en slags livsvisdom.
Ett minne som jag bär med mig än i dag och kan fylla min själ med en slags trygghet och ro.
Så vad jag skulle vilja dela med mig av till dig denna vecka är: Låt julen bli berättelsens högtid.
Passa på mellan julmat och klappar att samla dina nära och kära och berätta.
Ett trevligt sätt är att som indianerna använda en talarpinne. Låt pinnen vandra mellan er, den som har pinnen får berätta medan de andra lyssnar och så lämnas pinnen vidare till nästa. Alla kan berätta, ung som gammal. Passa på att lyssna till ungarnas berättelser om vad de gjort i skolan under året (det har kanske inte funnits så mycket tid till det i vardagen när alla varit upptagna med sitt).
Låt juletid bli berättartid!
Nu tar jag jullov från skrivandet och återkommer med nästa inlägg efter helgerna.
En riktigt underbar Jul och ett Gott Nytt ÅR!
Önskas du av
Cecilia