0703 - 73 88 05 info@ceciliagranquist.se

Hej,

Denna vecka har jag fått uppleva en annan slags kommunikation än den jag själv sysslar med, nämligen de allmänna kommunikationsmedlen som tåg och buss.
Är just hemkommen efter att ha varit i Alvesta för mitt seminarium om att nå ut med sitt budskap. Eftersom seminariet slutade först kl 21.00 och jag vet att jag brukar känna mig ganska trött efter en sådan insats som kräver en hel del energi så valde jag att ta tåg istället för att själv köra bil.

Kände mig en aning nervös på ditresan måste jag säga. ”Bara det nu inte blir några stopp på vägen”. Visserligen valde jag transport med dryga timmens marginal, men ändå. Jag har ju både läst och hört om alla förseningar som kan uppstå när man använder de allmänna kommunikationsmedlen.
Skönt! Allt gick väl och jag var framme enligt tidtabell. Hmm, det där med alla förseningar som folk pratar om är säkert bara gnäll, tänkte jag.

Och så blev det dags för hemresa, med avgångstid 21,27, perfekt!
Men så hände det! I Lund där jag skulle byta till Pågatåg blev väntan lång. Ja, så lång att när tåget väl kom så hade man valt att inte köra tåget till slutstation Simrishamn! Vi passagerare som skulle till Simrishamn fick snällt gå av i Malmö och vänta på nästa tåg med påföljd 1 timmes försening!

Eftersom jag nu också tränar mig i positivt tänkande så är jag mycket tacksam för att detta hände på hemresan och inte på dit-resan då jag skulle haft 26 åhörare som skulle fått sitt seminarium försenat.

Slutsaten man kan dra av detta är ändå att Skånetrafikens kommunikation tydligen inte fungerar som den skall. Men hur har de det med den andra kommunikationen, den mänskliga, den som jag sysslar med?

Både och skulle jag vilja påstå. Efter att först ha träffat en relativt stressad tågvärd i Lund som började med att bemöta oss, när vi klagade och frågade om möjlighet till taxi, med orden: ”Jag kan väl inte betala taxi till er med pengar ur egen ficka heller!” Så lugnade hon ner sig efter ett tag och försökte hjälpa oss så gott hon nu kunde.
Och övriga tågvärdar bemötte oss också de på ett mjukt och trevligt sätt. Övning ger färdighet, skulle man kanske kunna säga om man nu är på det humöret.

Och trots att jag var mycket trött efter en lång dag (och nu natt) och verkligen längtade hem till min egen sköna säng därhemma så fanns det fler positiva sidor med denna ”kommunikationsmiss”. När det uppstår sådana här saker så börjar vi ju prata med varandra! Jag började bl a samtala med flickan som satt mitt emot. Ett mycket givande samtal om både gemensamma intressen, klimat, resor, länder och framtidsdrömmar.

Så vi kanske skulle behöva lite fler ”stopp i kommunikationen” ibland?

Härlig helg!

Cecilia