Hej,
I somras skrev jag i ett av mina inlägg om att jag lyssnat till Cecilia Uddén och hur hon lyckades hålla koncentrationen hos publiken uppe genom det jag kallar för ”bensträckare för hjärnan”.
Tycker det kan vara dags att ta upp detta utomordentliga ”knep” igen.
Är det så att du har en faktaspäckad presentation och dessutom skall tala mer än 40 minuter så bör du hitta någon form av ”andningshål” till deltagarna för att de skall orka lyssna. Med orka lyssna menar jag inte att det bara skall se ut som om de lyssnar utan att de verkligen lyssnar och tar emot ditt budskap.
Hur många gånger har vi inte suttit och lyssnat utan att höra? Om någon efteråt frågar vad du lyssnat på så kan du knappt svara. Och då behöver inte ämnet vara ointressant utan det som hänt är att vår hjärna inte orkat ta emot helt enkelt.
Därför är det så viktigt att variera sig när man talar. Om fler sinnen aktiveras så blir det som ”teamwork”, sinnena hjälper gemensamt till att ta emot budskapet, vilket underlättar betydligt.
Det kan också vara effektivt med att kort avleda från huvudämnet. Det är visserligen en konst på högsta nivå och kräver sin förberedelse men är mycket effektivt.
Det var så Cecilia Uddén gjorde under sin föreläsning om konflikten i mellanöstern. Någonstans mitt i föreläsningen la hon in en lättsam berättelse som parallellhistoria för att sedan skickligt knyta tillbaka till ursprungsämnet. Under parallellberättelsen fick våra hjärnor vila en stund, vi kunde luta oss tillbaka och få ett gott skratt för att sedan återgå till det mer tyngre kärnämnet.
Om du vill testa detta så var noga med att den ”röda tråden” hålls, välj berättelse som ändå på något sätt har med ämnet att göra och var noga med hur du kopplar tillbaks till huvudämnet annars kan våra stackars hjärnor bli förvirrade.
Lycka till och härlig helg!
Cecilia