Jag måste bara få berätta. Det var så fantastiskt häromdagen. Jag har precis fått mitt första ensamkommande flyktingbarn som god man. I tisdags var det dags att få träffa henne, en tös på 11 år som efter en månads äventyrlig resa från Syrien genom Europa nu äntligen nått fram till Sverige och släktingar i vår kommun.
Jag måste erkänna att det kändes lite pirrigt i magen när jag ringde på dörrklockan. Vem skulle stå där? Hur skulle hon reagera? Visserligen skulle hennes kusin tolka åt oss men tänk om det blev fel? Jag tänkte naturligtvis också på mitt ansvar som god man, mitt uppdrag från och med nu är att bevaka flickans rättigheter men också hennes skyldigheter i vårt land.
Så öppnas dörren och där står hon. En flicka som vilken 11 årig tös som helst med hårband i sitt mörka långa hår, taniga ben och så leendet! Ett varmt men lite blygt leende och jag tänker; om jag känner pirr i magen vad skall hon då känna?
Vi sätter oss i soffan där faster har dukat fram kaffe och syltkaka. Samtalet börjar, vi tittar på varandra, kusinen börjar tolka. Samtalet börjar lite stapplande men så händer det. Plötsligt känns det som om vi förstår varandra. Vi ser på varandra, vårt kroppsspråk, våra ögon talar. Och jag märker att även rösten blir ett språk, hon ler innan mina ord har blivit tolkade och jag förstår att jag har förstått henne innan hennes ord tolkats.
Jag känner en sådan otrolig glädje av att ha fått träna mitt kroppsspråk och min röst och hur jag kan använda det för att skapa en god relation och en trygghet mellan oss. Men inte bara hur jag kan använda mig av mitt kroppsspråk i min kommunikation, jag kan också läsa och förstå.
En annan fantastisk sak med kropp och röstspråk är att man inte behöver traggla grammatik (mitt värsta ämne i skolan) eller glosor. Alla kan mer eller mindre läsa och använda sig av röst och kropp. Det är en förmåga som vi alla har, det handlar om att bli medveten och träna upp sin lyhördhet.
Jag känner också en stor tacksamhet för att jag har fått förtroendet att få vara med att introducera denna goa, intelligenta tjej och välkomna henne till vårt land. Jag önskar henne all lycka och är fullt förvissad om att hon kommer att bli en stor tillgång för oss invånare. Hennes önskan när hon blir vuxen är att bli lärare, kanske det blir hon som blir mina (ännu ofödda) barnbarns lärare? Det bådar gott!
Härlig helg!
