På söndag är det Luciadagen, Lucia – ljusbäraren som sänder ut ljuset i mörkret. Är det något som vi behöver just nu så är det ljus. Osökt kommer jag att tänka på Lasse Lindbom och Niclas Strömstedts låt,Tänd ett ljus:
Låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
Men det blir ljusare igen
För den här planeten vi bor på
Tänd ett ljus för jordens barn
Det var inatt när alla sov
Jag tror jag önskade
Att du var nära
För en sekund sen försvann den
Det var det bara jag som såg
Jag ville tro dom slitna orden
Låt aldrig hoppet försvinna
Det är mörkt nu. Men det blir ljusare igen.
Är du ett ljus i mörkret?
Alla kan vi sprida ljus med vårt sätt att kommunicera. En positiv kommentar, ett leende och inte minst genom att bry oss om varandra. Det är så lätt att glömma men ofta är det väldigt lite som behövs. Bara en vänlig blick kan göra underverk. Och just nu i denna mörka tid då många verkligen har det svårt så behöver vi tänka på detta mer än någonsin.
Konsten att ta emot ljuset i mörkret
Kanske är det ännu svårare att ta emot ljuset när det känns som mörkast, än att sprida ljus? När det känns riktigt mörkt är det som om vi vill dra något gammalt över oss. Ljuset skrämmer, det bländar och gör ont. Därför tror jag att det är minst lika viktigt att träna sig i att ta emot ljusglimtarna som att sprida dem. Att lyssna och ta till sig när någon i vår närhet ger oss det där varma leendet. Och inte mins att ge sig själv en klapp på axeln ibland.
En härlig Luciahelg önskar jag dig med många skinande ljus!
