I skrivande stund är jag i Härnösand för att sprida kunskapen om att arbeta med kulturberättelser. Som vanligt ett fantastiskt gäng som bär på så många underbara berättelser.
När människor möts och börjar berätta ja, då känns det nästan magiskt. Vi får en helt annan förståelse för varandra och börjar förstå saker som vi kanske redan visste men inte riktigt kunde inse.
Jag tänker också på flyktingströmmarna och alla människor som nu börjar visa sitt engagemang och medmänsklighet. Det blev bilden och berättelsen om lille Ali som tryckte på knappen till våra hjärtan och vi förstod det som vi egentligen visste.
I tidningen Chef, skriver Cissi Elvin om varför Merkel får folket med sig genom att påminna om berättelserna om återföreningen och hur man löste det hela genom att hitta nya vägar. I samma artikel skriver Cissi om äldreboendet i Oxelösund där man ökat engagemanget genom att ”flytta in” eller rättare sagt en ur personalen tillbringar ett dygn tillsammans med den gamle innan hen skall flytta till det nya boendet. Personalen får möta den äldre med sin historia, istället för en ny vårdberoende.
När mina kursdeltagare delar med sig av sina berättelser från sin bygd och sin historia då ökar inte bara kunskapen om hur det var förr, berättelserna hjälper oss att förstå nuet.
Härlig helg!
