Den här veckan finns risk att jag blir lite djup, men jag tar den risken. ”Take it or leave it” som man säger.
Jag började dagen med min favoritpromenad längs stranden här i Baske. Det tog inte lång tid förrän de filosofiska tankarna började flöda.
Jag började fundera över livet och vilken kraft som naturen ger mig. Jag kände den ljumma vinden smeka mitt ansikte nästan som när jag var barn och mamma smekte mig på kinden med en förstående och mjuk hand. Det var som om naturen talade till mig, lite som en klok förälder som delar med sig av sin visdom till mig.
Jag tänkte på hur jag så ofta säger till mina kursdeltagare hur viktigt det är att lyssna. Men för att verkligen kunna lyssna och ta in andra måste du först ha lyssnat till dig själv. Som Aryel Walett, medlem i mitt team Väx på Österlen så klokt brukar uttrycka det; vad berättar din själ?
Och om det nu var själen så var det i alla fall en röst inom mig som började tala. Den talade om liv, passion och mission. Vad vill jag? Vad har jag för passion och mission med det jag gör? Men också om vikten av ödmjukhet inför andra och andras värden.
Jag verkligen älskar min plats här på jorden. Att få leva här mitt i det som för mig är paradiset på jorden känns verkligen som en gåva. Ibland när jag kan känna den där passionen är det som om jag vill ”frälsa” hela världen. Men då sa rösten: Är du säker på att alla känner likadant som du? – Nej, självklart inte. Som tur är, får man väl säga, så ser paradiset olika ut för olika människor. Likaså är det med värderingar, vi värdesätter och ser världen på olika sätt. Det kan vara svårt att inse ibland när saker och ting känns så självklara.
Men som Maria Kullberg (också en himla klok person) kommenterade på min FB sida: Det vanligaste upphovet till missförstånd är när vi tror vi förstår varandra.
Vad vill jag då säga med veckans inlägg?
– Om du börjar med att lyssna på din inre röst och lär känna dig själv så blir det också betydligt lättare att lyssna till andra och ha förståelse för dem.
Härlig helg!
Cecilia
