Tänk vad vi människor ändå är viktiga för varandra. En blick ett tonfall kan vara avgörande för livsavgörande beslut.
Om blickar kunde döda, heter det. Men man skulle likaväl kunna säga att blickar kan ge liv och värme. Tänk om vi lite oftare tog oss tid att verkligen se varandra, stannar upp, ställa en fråga och lyssna?
Jag läste härförleden om en forskning där man sett att munkar som mediterar regelbundet använder en annan del av sin hjärna när de utsätts för t ex orättvisa än vad vi sk vanliga människor gör. När vi utsätts för orättvisa så reagerar vår emotionella del av hjärnan medan hos munkarna så är det helt andra system, mer objektiva, hur de upplever sin egen kropp, ”Hur tar jag in informationen?” och då utan att värdera.
När jag hör och läser om detta så tänker jag på hur viktigt det är att ”stanna upp” ibland. Är du trött och stressad så tar känslodelen av hjärnan kommandot och det finns risk att du reagerar i alltför stor affekt.
Skall vi människor lära oss att bemöta varandra med den respekt som vi är värda så måste vi också bemöta oss själva med samma respekt. Dvs att unna oss att stanna upp och koppla av. En annan viktig del för att vi skall må bra och kunna mötas på ett bra sätt är att ha roligt tillsammans.
Vi kanske skulle ta och införa ”roliga timmen” på jobbet så som vi hade det i småskolan när jag var barn?
Nu önskar jag dig i en riktigt härlig helg med många ”goa” möten och mycket skoj!
Cecilia