Hej,

Förra veckan så skrev Sofi på min Fb sida att hon gärna ville att jag skulle skriva om balansen att vara ”lagom omtänksam”. En mycket svår balansgång som lätt kan bli fel åt båda håll.
Men, innan jag börjar skriva om mina funderingar kring detta så vill jag tacka dig Sofie för ditt inlägg. Jag blir så glad när ni skriver till mig, det är ju för er läsare jag skriver. Så fortsätt att kommentera och tycka till, antingen här direkt på bloggen eller på min Fb sida.

Hur många gånger har vi inte varit med om att i ivern att vilja så väl har det blivit så fel. Många gånger är det till någon man tycker riktigt mycket om, sitt barn, sin partner eller någon annan närstående. Men det kan också vara på arbetsplatsen, jag vill så gärna visa att jag kan, att jag vill. Jag har åtminstone själv klampat i klaveret åtskilda gånger.

Men så var det någon som sa till mig en gång; ”Cecilia, fundera, är du verkligen omtänksam när du i din iver vill ”göra allt”? Du tar ju faktiskt ifrån din mottagare sin egen kraft. I din iver att hjälpa gör du den andre handikappad, och vem vill bli handikappad?”

Men skall man då bara strunta i andra, när man ser att de behöver hjälp?

Nej, självklart inte! Men varför inte börja med att fråga; Vill du ha hjälp? Kan jag bidra med något? skulle du vilja att jag stöttar upp med…..

Jag tror också, att genom att visa andra att vi litar på dem och ger dem förtroende så visar vi respekt och din mottagare växer. Detta blir också i långa loppet en vinst även för dig. Om du alltid skall vara den som drar lasset blir du snart nersliten och orkar inte längre vara den fina människa du faktiskt är.

Visst låter det enkelt. Men ibland kan det vara riktigt, riktigt svårt. För mig är det nog svårast när jag behöver det som mest. Då jag är stressad och vill ha resultat snabbast. Då är det så lätt att tänka; Äh jag gör det själv, då blir det rätt med en gång och jag slipper stå och förklara. Då får jag verkligen ta mig själv i kragen och ha en liten dialog med mig själv. Jag vet ju att jag gör både mig själv och den andre en otjänst i att göra allt själv.

På arbetsplatsen handlar det här ofta om teamwork. Jag minns så väl en gång när jag lyckats, så underbart det var.
Det var vid ett tillfälle då jag var utsedd till mässgeneral för vårt kvinnliga nätverk. Vi var mitt uppe i arbetet inför vår mässa och många uppgifter skulle lösas, som marknadsföring, planering av utställare, caféservering, sponsring etc.
Jag hade kallat till ett möte med arbetsgruppen men var själv mycket stressad eftersom jag samtidigt hade mycket jobb i mitt egna företag. När jag kom inrusande en aning för sent med en stor klump av otillräcklighet i magen så möts jag av ett gäng glada tjejer som utbrister med mycket kärlek i rösten: ”Vad gör du här!?”

Då kände jag att jag hade lyckats. Alla visste vad de skulle göra och kände sitt eget värde, jag hade lyckats att delegera.

Härlig helg

Cecilia