Nu har det hänt igen; rädslan för att inte vilja vara till besvär, inte vilja störa.
Tänk om vi istället vågade berätta, vad som hänt, hur vi känner, vad som oroar eller glädjer lite oftare. Då tror jag faktiskt att världen skulle vara en aning lättare att leva i.
Det som hände nu var en liten vardaglig incident som senare kunde klaras upp men som om personen i fråga hade berättat med en gång hade kunnat klaras upp på ett betydligt enklare sätt och framförallt betydligt bättre för personen själv.
Vad som hände var att personen hade lånat vår lilla stuga för övernattning och det första som händer är att sängen brakar sönder. Detta tyckte han var så pinsamt så han inte ville inte säga något till följd dålig sömn tre nätter i rad på en tunn madrass på golvet.
När det sedan blev dags att lämna nyckel måste det ju berättas. Nästa dag skulle nya gäster komma och ett stressmoment uppstod hur vi skulle hinna fixa sängen till vår nya gäst. Men det tråkigaste med historien tycker jag ändå är att hade han berättat med en gång så hade jag kunnat fixa extra madrasser medan vi kunde se till att laga sängen i lugn och ro till nästa gäst.
En bagatellartad historia kan tyckas men den fick mig ändå att fundera; Hur många gånger sker inte liknande händelser som i sin tur leder till konflikter och osämja alldeles i onödan?
Vi vågar inte berätta i rädsla för att störa eller för att vi själva tycker det är pinsamt.
När vi inte vet fyller vår fantasi i. Tyvärr är fantasin ofta en riktig pessimistisk jäkel och fyller i med onda aningar och negativa tankar. Om vi istället berättar som det är så får vi en förklaring som de flesta av oss både förstår och har tolerans för.
Så till något helt annat. Idag har jag gjort i mitt tycke det kanske mest somriga som finns. Jag har plockat fläderblommor som skall bli till både saft och sylt. Att kunna bjuda en vän på ett glas fläderblomssaft och kanske några nyplockade jordgubbar i bersån en varm sommardag, det kan få den mest deprimerade att bli på gott humör.
Härlig helg!
Cecilia
