En julberättelse om Suggan och Gloson
De senaste åren har det blivit en tradition att jag berättar en julberättelse så här dagarna innan julafton. Och självklart blir det en sådan i år också.
De jultraditioner vi har idag med tomtar, julstjärnor och gran är en ganska ny företeelse som inte nådde oss förrän runt förra sekelskiftet. Innan dess så var tomtar, små väsen som bodde på gårdarna. Behandlade man dem väl så vakade de över gården och bringade lycka. Men försummade man dem på något sätt så hämnades de och förfärliga olyckor kunde inträffa. Men det fanns fler magiska väsen som kunde ställa till både elände, olycka och lycka. Själva julnatten var magisk. Då var dessa väsen extra aktiva så säkrast var att hålla sig inomhus. En av de många väsen som var extra aktiva på julaftonsnatten var den fruktade Gloson. Gloson såg ut ungefär som ett riktigt stort viltsvin. Hon hade tefatstora ögon och på ryggen hade hon sylvassa borst. Med dessa knivskarpa borst försökte hon klyva en människa mitt itu genom att springa mellan benen på henne. Då gällde det att snabbt korsa benen eftersom allt som hade med gud att göra (korset) skrämde bort henne.
Jag, då jag föreställer en Gloso på Österlens museum
Den berättelse du skall få höra nu handlar om hur tron på det vidskepliga kan ställa till det.
Så vill jag önska dig en riktigt God Jul!
Ps. Fortfarande finns chans att anmäla sig till kursen i talarkonst och storytelling i Lund. Boka innan julafton så får du 15% rabatt
