Denna helg är det Berättarfestival i Ljungby och jag är här och njuter av allehanda berättelser hela dagarna. Just i år firar festivalen 30 år så det är extra festligt. Rubriken för veckans blogg ”man växer när man får berätta” är ett citat från årets Mickelprisvinnare, ett pris som delas ut till något som gjort något betydelsefullt för berättandet, Ola Hemström. Ola är radioproducent och har i många år ägnat sig åt att intervjua sk vanligt folk och lyssnat på deras berättelser. I går kväll på invigningen av festivalen fick han motta Mickelpriset. I sitt tacktal sa han bl a att han aldrig mött en människa som blivit ledsen av att berätta utan istället har han märkt hur gott berättandet gör.
Berätta, berätta, berätta
Jag tror att vi är många som kan hålla med om Olas påstående att berättande både ger kraft och mening. Och som också har upplevt hur befriande det är att få berätta. I bloggen har jag ofta skrivit om hur bra berättandet är när du vill få andra att lyssna och komma ihåg det du säger. Men berättandet är också läkande för den som berättar, ”att få lätta sitt hjärta”, som man säger. Det kan vara både tunga och jobbiga saker men lika gärna roliga och glada händelser som är befriande att få dela med andra. Berättelsen hjälper berättaren bearbeta händelsen och kunna se händelsen från et annat perspektiv. Om du vill ha några tips hur du kan tänka om du vill använda dig av storytelling i din kommunikation så se detta tidigare inlägg
Mina berättelser
På söndag är det min tur att få berätta. Det skall bli så kul. Jag och Helena från vår berättarförening, Österlen Berättar, skall hålla i programmet ”Berättarföreningar berättar”. Eftersom vi representerar Österlen så kommer många av våra berättelser att handla om händelser just från våra trakter. Att få knyta samman nutid med dåtid tycker jag är extra spännande så jag har valt några riktigt gamla sägner som jag skall på något sätt koppla till nutid. Vi får väl se om jag lyckas.
Vardagsberättelser
Här på berättarfestivalen är ju de flesta professionella berättare. Vilket är otroligt stimulerande. Men att berätta är absolut inte förbehållet proffs. Berätta kan alla göra och någonstans är det just vardagsberättandet som är det viktiga. Om vi alla tog oss tid att berätta om vardagshändelser och upplevelser som vi är med om, ja då tror jag att vår värld också kulle kunna väx till det bättre.
